Distansritt
Källa o text  "Distansritt i Sverige" Adriana Graucob. För mer information ang distansritt, tävlingar etc titta in på deras sida här

 

Distansritt är som maraton till häst, en sport nära naturen tillsammans med din häst. 

Distansritt är tävlingsformen för dig som tycker om att umgås med din häst, vare sig du är en utpräglad tävlingsindivid eller ej. Om du inte vill tävla för att komma först, så kan du rida för att samla godkända tävlingsmil. Redan att fullfölja en flera timmar lång ritt och komma i mål på en glad och fräsch häst är en utmaning.

Varje distansritt är ett äventyr där du själv kan välja graden av tävlingsinslag i ritten!

Tävlingssträckorna kan varierar från 4 till 16 mil och man rider dem oftast under en och samma dag. Hästen veterinärkontrolleras före, under samt efter ritten för att garantera dess välbefinnande under tävlingsmomentet. För att deltaga i dessa tävlingar krävs en vältränad häst, och uthållig.



De flesta sorters hästar klarar distansritter upp till 80 km, bara de tränats erforderligt. Därefter kan man lättare urskilja att vissa raser tycks vara mer väl disponerade för distansritt än andra. Araber och arabkorsningar överväger bland de placerade hästarna i högre klasser. Det bör poängteras att det förstås finns stora individuella skillnader - en av de mest framgångsrika distanshästarna i Sverige var t ex ett svenskt halvblod. Men generellt sett, kan man säga att arabhästar hävdar sig mycket väl inom distanssporten.



Distanshästens exteriör

Att ha en exteriört korrekt häst är förstås en stor fördel även inom distanssporten. Hästen skall ridas i många hundra mil. Även om hästen tränas successivt för att tåla de påfrestningar en distansritt innebär, så är det förstås en klar nackdel att ha en häst med t ex skev benställning eller något annat fel som ger en abnorm belastning och förslitning. Är du ute och letar efter en distanshäst, så lägg stor vikt på en korrekt exteriör.

Hästen ska ha lätt för att göra sig av med den överskottsvärme som bildas vid långvarigt muskelarbete. En häst med stor muskelmassa tar längre tid attt utstråla sin överskottsvärme - därför är det svårare för en häst med stor massa,    t ex kallblod eller en häst med stora, bulliga dressyrmuskler, att snabbt kyla av sig efter hårt arbete. Jmfr en maratonlöpare med en sprinter: muskel- och kroppsbyggnaden skiljer en hel del i typ, beroende på det arbete som skall utföras inom respektive gren.

Hästens tyngd spelar också roll när man tänker på belastningen av leder och ligament. En häst av lättare, smäckrare kroppsbyggnad belastar inte sina leder lika mycket som en överviktig, eller allmänt tung hästtyp. En överbyggd häst (korset är högre än manken) lägger mycket tyngd på bogen, den kan behöva mycket dressyrridning för att förskjuta sin tyngdpunkt bakåt. Något att tänka på om man inte vill använda så många träningstimmar i veckan på dressyr...


Ben och hovar

Ta en titt på hovarna. Om du har svårt att se om hästens benställning är korrekt, så kan hovarna ge en fingervisning om så är fallet eller ej. Hoven ska ha en regelbunden form, och hovväggarna ska slutta lika mycket på både in- och utsida. Om hovväggen är brant på ena sidan med flyter ut på den andra, tyder det på en snedbelstning av hoven. En grund sula kan betyda att hästen är känslig för hård och stenig mark.

Ta gärna med dig en hovslagare när du ska välja häst. De kan utifrån skornas och hovarnas kondition berätta en del om hästen du vill köpa - ett utmärkt komplement till veterinärens utlåtande.


Psyke

En distanshäst skall ha lätt för att slappna av. Du kommer in i veterinärgrinden och vill få ner pulsen så fort som möjligt. Det vimlar av folk, hästar, speakern talar i högtalaren, vetgrinden är avgränsad med fladdrande plastband etc etc. Har du en häst med bra temperament och lugn läggning så har du en stor fördel här. Den kommer inte att hetsas upp av allt som händer runt omkring, och du kan pulsa igenom snabbt. Detta kan avgöra tävlingens utgång för din del. Har du en nervös, fladdrig häst så kan pulsen hållas uppe av allt läskigt som händer, hur bra kondition din häst än har...

Ute på banan skall hästen klara av att ridas på alla möjliga underlag och omgivningar - från skog till stadstrafik. Träna den för att bemöta allt med lugn och tillförsikt.


Utrustning



Nåväl - när du hittat din häst, den som uppfyller så många av ovanstående kriterier som möjligt (den perfekta hästen är nog svår att finna) så är det dags att skaffa dig utrustning. För att rida kortare distanser räcker vanlig utrustning. Hjälm, skor med klack eller säkerhetsstigbyglar, sadel och träns är obligatoriskt.

På de längre distanserna kan svårigheterna i värsta fall visa sig. Det som vanligen krånglar är sadeln. Flera timmars ridning ställer stora krav på sadelns passform. Generellt sett kan man säga att ju större anläggningsyta mot hästens rygg, desto bättre. Då fördelas ryttarens tyngd på en större yta, och risken för tryckskador minskar. En rejäl allroundsadel är bra. Många rider i westernsadlar eller speciella distanssadlar. Dessa fördelar tyngden väl över hästryggen. Det viktiga är dock inte vilken sorts sadel du väljer, utan hur väl den passar hästen.

En vojlock eller sadelfilt som inte skaver och bränner är en bra investering. Naturmaterial som t ex bomull och ylle brukar passa de flesta hästar och suger dessutom upp svetten bra. Neopren är ett material som ofta används till benskydd och sadelgjordar, nu även till vojlockar för känsliga hästar.

I övrigt börjar det nu finnas ett utbud av speciell distansutrustning i Sverige; träns, svanskappor och bröstor i antiskav-material, extra breda stigbyglar för att spara ryttarens trampdynor, sadelunderlägg mm mm. Inget av detta är dock nödvändigt för att börja rida distans.

Själv bör man klä sig ändamålsenligt. Obligatoriskt enligt TR är en tröja eller skjorta med ärm och krage. I övrigt, klä dig efter rådande väderlek. Väljer du att rida i klacklösa joggingskor, så måste du använda säkerhetsstigbyglar.

Distanssadeln Podium


Ridträns/grimma vid lång tids användning. Dvs både träns o grimma, knäpper bara av sidostyckena.  Brett nackstycke som gör det behagligare för hästen att använda tränset/grimman under en lång distansritt/uteritt.

Börja träna

Nyckeln till en lyckad distanshäst, är att träningen gått långsamt och bedrivits successivt. Grunden är LÅNGA LÅNGSAMMA TRAVPASS
. Det är med dessa travpass som du bygger upp hästens långsiktiga hållbarhet. Ben, senor och ligament stärks för kommande påfrestningar. Härigenom tränas även musklerna i att arbeta AEROBT, d v s genom att förbränna syre. Syret ger inga slaggprodukter mer än koldioxid och värme, och det är klart fördelaktigare för musklerna är ANAEROB förbränning vilken bl a avger mjölksyra som slaggprodukt. Börja med kortare travpass och förläng successivt passen tills du travar några mil per vecka i ett lugnt, behagligt tempo.
- Att träna upp hästens "hårdvara" - ben och leder - tar längst tid av all träning. Räkna med 2-3 år innan denna träning är helt färdig.

Så småningom kan du medvetet börja variera underlag. Lite mjukt, lite hårt. Förläng sedan undan för undan sträckorna på dessa underlag. Leta upp mer kuperad terräng och öka svårighetsgraden på detta sätt. Det tränar upp senor och ligament. Om denna träning bedrivs målmedvetet tar den ca 1,5-2 år.


Träna med hjälp av klättring

Musklerna
kan du bl a träna med hjälp av back-klättring. Leta upp en backe eller kulle med rätt brant stigning. Både upp- och nedförsklättring tränar effektivt upp musklerna. Denna träning tar 6-12 månader.


Fartträning

Det som återstår nu, är själva "spjutspetsen" i din träning: fartträning

Om du inte tänkt rida för att vinna eller placera dig, utan för att samla mil, så behöver du egentligen inte träna så mycket fartträning. Uthålligheten tränas ju med hjälp av den lång, långsamma traven. Men har du tänkt hålla högre fart på distanstävlingarna, bör du utveckla hjärta, lungor samt musklernas mjölksyratolerans med hjälp av intervallträning (IT). Börja inte med intervallträning innan du blivit klar med hållarhetsträningen! Hjärta och lungor tränar du upp på 3-6 månader. Är däremot inte skelett, senor och ligamnet samt muskler ordentligt härdade, så ökar IT risken för skador avsevärt!

IT går till så att du låter hästen arbeta på, eller strax under sin maxkapacitet under ett bestämt antal minuter, därefter låter du hästen varva ner och jogga för återhämtning, tills du åter tar en ny intervall av hårt arbete osv. Träningens intensitet bestäms beroende på hur många gånger du upprepar dessa intervaller.

För att utföra denna träning exakt, bör man skaffa sig en pulsmätare, så att du vet om hästen arbetar tillräckligt intensivt (ofta med en puls på 180 slag/min och över). Med hjälp av pulsmätaren ser du också hur hästen återhämtar sig efter arbetet.

Under IT-träningen arbetar musklerna anaerobt, d v s de använder glykos till förbränningen, vilket vid nedbrytning ger slaggprodukter som bl a mjölksyra. Vid IT-träning vänjer man dessutom musklerna vid att arbeta med högre mjölksyraqkoncentration. Vid nedvarvningen efter den intensiva träningsdelen, sköljs mjölksyran bort och muskeln kan åter börja arbeta aerobt genom att förbränna syre.



Till sist...

Träningen med de långa, långsamma travpassen bör pågå i allra minst tre månader, helst ett halvår, om du inte distanstränat din vuxna häst tidigare. Med en unghäst går du givetvis ännu lugnare fram, enligt ovanstående träningsprogram. Har du en gång gjort denna långsamma grundträning på din häst, så behövs i regel bara någon månads uppfräshning av långsamträningen per år, efter den eventuella vintervilan.

Slutligen kan även tilläggas att ryttaren förstås bör lägga ner lite arbete på sin egen kondition. Ritter upp till 50-60 km brukar man klara rätt bra på sin vanliga ridkondition. För att vakna upp någorlunda pigg och fräsh dagen efter en längre ritt, bör man nog bättra på sin egen kondition med hjälp av joggning, simning eller någon annan konditionsförbättrande motion.

Källa o text  "Distansritt i Sverige" Adriana Graucob.
För mer information ang distansritt, tävlingar etc titta in på deras sida här