Körning

Köra sin häst är ett mycket trevlig och roligt sätt att motionera hästen som alternativ till ridning. Nästan alla raser passar att köra men det är beroende på individen, vilket temperament hästen har. En jätte stirrig bakskygg häst är inte den optimala hästen för körning.

En häst som ska köra ska vara lugn och stabil och väl dresserad, och då spelar inte ras eller storlek så stor roll. En väldig trevlig sport om du kanske inte av någon anledning kan rida på din häst, åk istället bakom.

Singel/Enbet= en häst drar vagnen
Par= två hästar bredvid varandra drar vagnen
Fyrspann= fyra hästar drar vagnen, två + två

Det skiljer sig givetvis vilket mål du har med din körning, körning hemma eller tävlingssyfte. Lydighet och samarbete och bra kommunikation mellan kusk och häst är allra viktigast.

Flera av oss har haft turen och få en ponny som barn. Tyvärr kommer det ju en tid då man växer ifrån ponnyn. Är då ponnyn inkörd har man ytterligare ett användningsområde oavsett hur gammal du är och hur mkt du vuxit. Ofta är en körd ponny till fler än bara de som vill rida.

Tävla i körning

En körtävling liknar väldigt mkt fälttävlan- fast med vagn. Man tävlar i tre dicipliner, dressyr, maration och precisionskörning.
Man gör det med häst eller ponny i fyrspann, par och enbet.

Tävling inleds alltid med dressyrmomentet. Ekipagen visar upp sig med sina vackraste vagnar och finaste klädsel.
I dressyren körs ett givet program i gångarterna skritt och trav, galoppinslag ger poängavdrag. I dressyrprovet ser domaren också
till hästarnas, vagnens, kuskens och medhjälparnas skick, det ska vara snyggt och propert och utrustningen ska blänka.
här finns programmen o ladda ner

Även helhetsintrycket bedöms, ekipaget sammansättning, vagnen och selarna, och kuskens och medhjälparens kläder.
Banan är 40x80m eller 40x100m.

Sen är det dax för Maratonprovet som påminner om fälttävlans fast nu med vagn. Ekipagen forcerar hindren genom de portar som angetts.
Tidtagningen startar när ekipaget går in i hindret och stoppas när ekipaget kört ut genom portarna. Mellan hindren är det trav som gäller.
I ett par eller fyrspann måste samtliga hästar hålla trav, annars blir det poängavdrag.

Det sista momentet, precisionsprovet körs längs en given bana mellan koner med en vätskefyllda plastbollar på toppen.
Banan körs på tid och ingen boll får trilla ner.

Vinnare blir det ekipage som efter alla dagarna har sammanlagt lägst straffpoäng. Man kan dock även vinna de olika delmomentet separat, så är man en riktig vinnar kan det blir 4 vinster, delmomenten och totalt :)

I Tävlingsreglemente V finns alla bestämmelser för körning under tävling.

För att köra krävs det huvudlag, bett och tömmar och sele samt en vagn. Det finns olika sorters selar att använda sig av och vagnar beroende på vilken typ av körning du har tänkt ägna dig åt. Hjälm bör användas vid körning.

Körutrustning är ofta dyr och är du inte helt säkert på att du ska hålla på med körning längre tid så kan du prova med exempelvis vanligt träns i början istället för de speciella körträns, som ofta har skygglappar, och är av lite breddare sort. Skygglappar används för att hästen inte ska se kuskens rörelser och piskan och ev kanske skrämmande ting.

Vilken sele du väljer beror helt på vad du har tänkt köra för typ av körning, skogen.... finkörning... etc.. Det finns loksele...som är vanligast vid lite tyngre arbete. Bröstsele är en vanlig "vardags"-sele för brukskörning.
Helkollersele är en finsele och hör gärna till de eleganst ekipagen på tävling bröllop etc. Halvkollerselens lokor är är sammansatt upptill och nertill är det en reglerbar lokrem... Bröstsele ger lite mindre bogfrihet en eller kollersele, men är lättare att hanter och börja med och framförallt billigare i inköp. För att bröstan/brösdelen inte ska såga in mot hästen använder man linor och lös svängel på selen.

Tvådeltat bett bör inte användas vid körning pga inverkarn på bettet är annorlunda än vid ridning. Tredelat eller helt bett är att föredra. Ett tvådelat bett trycks mot lanerna som ett nötknäckare och kan göra mkt ont på hästen. Ett körbett har lite längre stänger vid bettringen sk stångbett. Man kan då sätta tömmarna på olika ställen och nederst är skarpast. Vid användande av stångbett ska man ha en kindkejda klädd baktill i gummi eller läder, utan kedja får du ingen hävstångseffekt.

Bäst tyglarna för körning är i rent läder, inte textil. Kan kännas stel till en början men blir mycket följsamt och behagligt efter en tids användning och smörjning. Tömmarna finns i olika längder beroende på vilken typ av häst du tänker köra, shettis behöver ju inte lika långa som en shire häst tex.

Vagn
En viktig detalj på en vagn är broms! I nerförsbacke eller om hästen skulle gå fortare än tänkt. Mer info om vagnsorter inom kort....

För att hästen skall kunna användas som dragare inom vilken disciplin eller utövning som helst krävs det att den har riktiga seldon. Till selen hör alltid huvudlag, tömmar, baksele, draglinor och stångkoppel vid parkörning.
En sele består av remtyg av olika tillbehör. Nedan presenterar vi en del av de befintliga och vanligaste modeller av selar nya så som gamla traditionella. Samt nog så viktigt hur man anpassar t e x en loksele och ett huvudlag

Loksele är är enklast och vanligast. Koller kransen ersatt av stoppade lokträn som hålles ihop av remmar upptill och nedtill. Med lokremmarna kan lokans storlek anpassas till nästan vilken häst som helst.
Helkollersele är den förnämligaste typen i regel utrustad med blanka beslag. Den har fått sitt namn av att kollerkransen är hel och måste träs över hästens huvud. Med kollerselen och loksele (nedan) drar hästen med bogen. Kransen är alltid skräddarsydd efter den häst som skall bära selen.
Halvkollersele är öppningsbar nertill, enklare i sitt utförande och lättare att anpassa till hästen. Halvkollret var vanlig förr då man inte kunde ha råd att ha en sele till varje häst
Bröstsele är av helt annan modell. Den saknar både kollerkrans och lokträn, och hästen drar med rem runt bröstet. Dragkraften utgår från bröstets yta, bringan
Draglinje kontrollera snarast efter igångsättning tillpassningen av selen samt anspänningen. Kusken flyttar sig härvid upp i höjd med hästen samt så långt i från häst och vagn att han kan se dem från sidan. Kontrollera från båda sidorna. Kontrollera särskilt noga, att linjen från draglädrets fästpunkt i lokan - dragringen - svängeln, draglinjen, är rak. Fel rättas till genom att däckelremmen förkortas eller förlängs. Kontrollera även att draglinorna är rätt anpassade i längd.

Huvudlaget Hår från pannlugg och man viks bort för att ej ligga under nackremmen. Pannremmen justeras i höjd så, att öronen får fritt spelrum. Sidremmarna spänns så, att tränsbettet ligger väl an mot hästens mungipor. Vid kontroll av att sidremmarna är rätt avpassade ställer sig kusken mitt framför hästen och fattar med båda händernas pekfingrar om bettets länkar samt drar något framåt-nedåt. Vid denna dragning skall länkarna alltjämt ligga an mot hästens mungipor, utan att dessa veckas. Nosremmen justeras i höjd så, att den ligger 2 fingrar under kindknotorna, och i övrigt så, att 2 fingrar utan svårighet kan trädas in mellan nosrem och näsrygg. På huvudlag av äldre typ händer det ofta att nosremmen inte kan spännas tillräckigt lågt. Vidden måste då ökas så, att nosremmen inte skaver mot kindknotorna. Käkremmen spänns så, att flata handen utan svårighet kan stickas in mellan remmen och strupen.

I övrigt består selens viktigaste delar av däckeln, som ligger på hästens rygg straxt bakom manken och bär upp dragringen, gjordarna, ryggrem alt. svanskappan som bidrar till att hålla däckeln på plats och i förekommande fall hintertyget.Vid parkörning är parstången / tistelstången fäst vid kollret/lokan/bröstans nedre del med stångkappor eller stångkoppel.
Källa: Soldatinstruktion Häst 1963