|
Westernridning har sitt ursprung i USA och arbetet på rancherna. Westernridning är en gren som ökar kraftigt i Sverige.
I USA jobbade rancharbetare med att flytta boskap från och till olika beten och ta hand om boskapen, märka boskap för att veta vem som ägde dem. Cowboyens enda sätt att ta sig fram var med hjälp av hästen. Öppna grindar från hästryggen, det kunde vara farligt att stiga av ifall det fanns något ilsket boskap. Hästarna skulle vara snabba och även gå långsamt om det behövdes och kunna ta sig fram över allt. Även idag används det mkt hästar med även bilar till detta i USA. Därför är western fortfarande störst i USA. I Sverige har vi ju sällan "boskaps" behovet utan som en ridgren.
Efterhand blev cowboyarnas olika manövrar till tävlingsgrenar. Det finns ett 30-tal grenar inom kategorin westernridning. Dessa grenar är in sin tur uppdelade efter hästens ålder och om ryttaren är tränare, amatör eller ungdom. Hästar som är 5 år och yngre, juniorhästar, tävlar mot varandra och hästar 6 år och äldre, seniorhästar, tävlar mot varandra. Juniorhästar tävlas på tränsbett eller bosal, ett slags hackamore, medan seniorhästar tävlas på stångbett. Utrustning
Pad är en tjock sadelfilt som läggs under sadeln motsvarande vår vår vanliga vojlock, det finns många olika modeller och färgkombinationer. Huvudlag finns också i många olika modeller. På tävling är det inte tillåtet att använda någon form av nosgrimma eller hjälptyglar. Inom westernridningen använder man oftast delade tyglar, men även hela tyglar används, de kallas då Romal-tyglar. Bett finns det massor av olika typer av, vi rider både på tränsbett och stångbett. Vid A- och B-tävlingar skall hästar över 5 år ridas på stångbett. I stället för bett kan ibland också en speciell typ av nosgrimma användas, en s.k. bosal. Klädsel vid tävlingar. Hel och ren klädsel är givetvis lika självklart som att ha en renborstad häst och välskött utrustning. Tittar man i regelboken står det upptaget att klädsel skall vara av Westernsnitt. På huvudet har man Westernhatt eller ridhjälm. På fötterna sitter ett par boots med klack, många använder också sporrar. Ridspö används inte. De tävlande anväder ofta chaps, vilket också mycket ofta används vid den dagliga träningen p.g.a. att det är ett bekvämt och bra plagg. Tävlingsklasser Halter är en ren utställningsklass. Domaren värderar här hästens utseende, både stillastående och under skritt och trav. Hästen framförs i grimma. Western riding rids enligt ett förutbestämt mönster. Här visas hästens lätta rörelser och stora smidighet. Mönstret innefattar passage genom grind och över stock, skritt, trav, galopp/galoppombyten och ryggning. En väl utförd ritt skall vara utan synliga hjälper och med endast en lätt kontakt med munnen. Trail, här passeras ett antal hinder som kan härledas från en ritt i naturen. Även om dessa hinder idag inte påminner så mycket om naturhinder finns ändå en koppling i utförandet. Obligatoriskt är att man skall rida över bommar, genom en grind, rygga i ett L mellan bommar, men man kan dessutom få rida över broar, ta på och av en regnkappa, hämta posten i brevlådan etc., allt naturligtvis från hästryggen. Hästen skall utföra alla gångarterna, skritt, trav och galopp. Showmanship at halter är en klass där hästen hanteras från marken i grimma. Ett givet mönster skall genomföras. Här är det "handlern" ( den som visar hästen ) som bedöms, hur han/hon kan hantera sin häst. Reining kräver en mycket lydig, smidig och välbalanserad häst. Rids enligt ett givet mönster. I detta ingår volter i olika storlek och tempo, galoppombyte, sliding stop (glidande stopp), rollback (snabb vändning), spin (rotation) samt ryggning. I Western Pleasure visar man att hästen är lättriden, mjuk och följsam att sitta på och givetvis lydig. Hästarna rids i alla gångarterna med endast lätt kontakt med munnen och utan synbara hjälper skall ekipaget kunna röra sig i ett samlat tempo. Western Horsemanship Här bedöms ryttarens ridskicklighet, sits och hjälper. Klassen börjar med ett individuellt mönster och därefter rider alla deltagarna i klassen samtidigt för bedömning som i Western Pleasure. I Cutting är det Quarter/Paint hästarnas fantastiska förmåga att kunna läsa och förstå sinnet hos en kalv, det vi kallar för "Cowsense", som visas upp. Inom en viss tid skall ekipaget urskilja en kalv från en flock och hålla den från flocken. Till sin hjälp har den tävlande fyra ryttare, dessa kallas "turn-backs" dvs de skall hindra att kalven helt lämnar hjorden, samt "herd-holders" som håller resten av flocken samlad. Timed Events består av Barrel Racing, ridning runt tre tunnor i ett klöverblads mönster, samt Pole Bending, ridning i serpentiner runt stolpar. Dessa grenar rids på tid och i två heat där den bästa sammanlagda tiden räknas. Även Roping som är en lassokastningsgren räknas hit. I Sverige kastar vi dock inte lasso på levande djur utan använder oss av en dummy (attrapp) som dras av ett fordon.
Vilka hästraser kan användas? I stort sett kan alla hästar användas för westernridning men det är många ryttare som gått över till Quarter- & Painthästar på
grund av deras mångsidighet och framförallt deras underbara temperament. Hästarna är oerhört lättlärda, säkra och ambitiösa. Lika underbara att arbeta med både för barn och vuxna. American Quarterhorse Den amerikanska Quarterhästen, välkänd för sin snabbhet och smidighet bl.a. i rancharbetet i USA. Namnet Quarter kommer sig av att hästen var den i särklass snabbaste på kapplöpningsbanornas "Quarter of a mile"-distans. Ta en titt på hästens kraftiga bakdel så förstår du varför! Quartern har sitt ursprung från hästarna som spanjorerna tog med sig över Atlanten. American Quarter Horse Association, AQHA, startades 1940 i USA, och man började att stambokföra rasen -
idag finns det mer än 3 miljoner stambokförda Quarters, världens största rasförening! I Sverige finns ca. 700 registrerade Quarterhästar. American Painthorse
Tobiano är vanligtvis mörka på en eller båda flankerna, det vita korsar ofta rygglinjen mellan manke och svans. Overo känner man ofta igen på att det vita är oregelbundet, som stänk på en mörkare bottenfärg. Ibland kan en Paint visa upp både Tobiano- och Overo-teckning och då kallas de för Tovero. American Paint Horse Association, APHA, i USA registrerar alla Paints från 1962 och framåt.
Oftast är alla fyra benen vita, eller iallafall ner till knä och has. Generellt är fläckarna jämna och ovala eller runda mönster, som går ner om nacken och bröstkorgen, ger lite intryck av en sköld. Huvudteckningen är som hos helfärgade hästar, kan ha bläs, snopp, stjärna etc. En tobiana kan vara antingen övervägade mörk eller vit. Svansen är ofta i två färger.
The white usually will not cross the back of the horse between its withers and its tail. Generally, at least one and often all four legs are dark. Generally, the white is irregular, and is rather scattered or splashy. Head markings are distinctive, often bald-faced, apron-faced or bonnet-faced. An overo may be either predominantly dark or white. The tail is usually one color.
Arabiska fullblodshästen Svenska Arabhästföreningen bildades 1964. 1996 var antalet registrerade hästar 8567 och Sverige intar en tätplats bland uppfödarländerna i Europa.
|
TobianoThe dark color-oftast är
en eller båda bogarna färgade.
Overo)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)